Det vart en längre promenad vid lunchtid på nästan 2 timmar. Vi gick över ängarna mot våran stora kyrka. Idag sken ju solen på den så den var väldigt vacker.

Färden den fortsatte efter gångstigarna bakom denna byggnad. Det som är konstigt med mig och Valle. Det är att vi bara måste stanna vid varje lyktstolpe. Det kan ju ha varit något intressant där före oss. Det slutade som det alltid gör, vi får ha kopplet på oss. Dom påstod att promenade annars skulle ta 4 timmar. Vadå det är väl bara traska på.

När vi kom tillbaka till ängarna och skulle gå upp på en annan gång och cykelväg. Kom det en tant, hon nästan sprang fram till oss. Hon hade tydligen sett oss på håll, för hon sa att det vart bråttom på henne för att hinna träffa oss. Det finns inte så många av våran sort i denna stad. Vi tror att det är vi och 1 till. Och hon ville så gärna ha en som oss. Hon hade haft schäfer tidigare, men nu ville hon prova på något nytt. Hon ställde en massa frågor till Matte och Husse, hur vi var om vi var snälla och lydiga. Men vad trodde hon igentligen att vi skulle vara farliga eller? Nej Matte och Husse dom sa att vi är dom snällast som finns, lite vaktiga om någon kommer inrusande genom ytterdörren. Men det tyckte hon bara var bra. Man skall inte släppa in okända.

Nu skall vi få oss lite mat. Ha det bra alla

   Idag skiner solen och det är -2 grader kallt. Nu får vi hoppas att allt sand fryser fast. Vi har hunnit vara ute 2 gånger redan, först kvart över 7. Och nu har vi precis kommit in igen. Måste bara få visa vad vi har som granne, ett jätte Ånglok. Det är väldigt roligt att springa runt och jaga varandra.

Man känner sig ganska liten bredvid detta stora glashus.